Mina tankar kring bloggandet & hål i väggen, del II

Hej säger jag lite trevande.....ja, en del av er undrar säkert varför jag varit borta så länge från bloggen och ja, jag fick nog som författarna brukar kalla det "skrivkramp". I mitt fall kanske jag skall säga "inspirationskramp". Efter mitt senaste inlägg tog min energi totalt slut. Jag försöker att ge mig den tiden jag behöver för att finna tillbaka till mig själv och min energi...jag vill inte analysera det för mycket....men det finns givetvis ett par faktorer inblandade...vill ni veta?

Jo, en mycket glädjande sådan är att jag numera är gravid. Jippi!!! säger jag för det har faktiskt inte varit så lätt den här gången. Det hade varit kul att höra från er andra om era erfarenheter, berätta gärna!

Vad jag har hört så har varje kvinna i snitt två missfall. Jag har haft tre missfall och har därför denna gång nästan inte vågat tala om det (har liksom inte velat tro på det själv). Det har ju funnits där hela tiden, har känt att om jag berättar så händer det någonting. När jag då äntligen passerade de kritiska 13 veckorna, började det kännas bättre och nu börjar tron på det lilla livet som växer inom mig bli starkare för var dag som går. Jag har nu gått 4 månader och ett efterlängtat ultraljud kommer upp om en vecka. Eftersom jag dessutom började jobba för ett tag sedan, har jag varit hiskeligt trött på kvällarna....ja, det kanske är en förklaring till varför jag har varit så ofokuserad de senaste månaderna.

Dessutom gick Peters pappa bort väldigt hastigt för ett tag sedan och det har också tagit på krafterna, man sorgearbetar ju faktiskt lite varje dag och sitter och pratar om hans oväntade död.

Må du nu få sova bland änglar svärfar,
Elliot ser ofta upp mot stjärnorna och säger,
att där uppe är farfar.

Må din fortsatta resa bli vacker.

Sedan har jag också tagit mig en lång funderare på om jag skall fortsätta med bloggandet. Jag älskar verkligen den fina vänskap jag fått med flera av er och älskar alla fina kommentarer jag får MEN jag funderar över om jag skall lägga all den tid bloggen faktiskt tar. Vet inte hur ni andra känner, men jag får oerhört dåligt samvete om jag inte svarar på alla fina kommentarer jag får och som många av er vet så tar det MYCKET tid att besvara allt. Jag tror inte att jag vill sluta blogga men jag kommer medvetet att dra ner på tempot ett tag. Dessutom har jag också bestämt, att från och med nu kommer jag inte att lägga så mycket tid på att svara på alla kommentarer. Hoppas ni kommer att ha överseende med detta men för att jag överhuvudtaget skall känna att jag orkar fortsätta att blogga, så måste jag vara lite "drastisk". Detta är en sak som tyngt mig länge...

Även om jag inte bloggat på ett tag så har vi faktiskt hunnit med lite pyssel här hemma. Peter har bl.a. visat våra två nya "hål i väggen" - dels hålet/fönstret mellan köket och matsalen, dels det nya fönstret i matsalen. Han har ju faktiskt avvaktat med att visa öppningen mellan kök och matsal för att jag skull hinna pyssla till det på mitt vis och dessutom komplettera med ett par hyllor jämte fönstret. De har nu äntligen fått sin plats och här kommer nu bilder på detta:

Ja, nu är det klart. Jag är sååå glad att vi faktiskt gjorde fönstret öppningsbart. Det tog ett tag innan vi (hihi...det var faktiskt en av mina snilleblixtar) fick kläm på hur vi skulle få till det. Vi liksom byggde upp en extra vägg för att kunna skjuta fönstret där emellan. Supernöjd med resultatet....

Så här såg det ut innan....


Några närbilder på det nya....

Dessa konsoler med hyllor har tagit sin tid att få upp....lite för att Peter faktiskt har gjort dem själv...tycker han är superduktig, är riktigt nöjd med dem. Vi använde våra hallkonsoler som modell och modiferade dem en aning.



Olivträdet har fått bo ute under sommaren, titta på bilden nedan!

Har ni sett....tre små söta oliver frodas på olivträdet....oj, vi får se hur länge de hänger med. Växten har ju faktiskt fått flytta in och här lyser inte solen lika starkt liksom....

Här ser ni att fönstret är öppningsbart, när vi nu sitter i matsalen och äter är det en härlig känsla att bara öppna fönstret och hämta in .... tja, säg brödet....

Jag kan lova er att det absolut inte kommer att ta två månader till nästa inlägg men när det kommer då tänker jag visa fönstret och lite mer av matsalen. Dock så är vi inte riktigt klara därinne....eftersom min inspiration inte varit på topp så är det nästan en kraftansträngning att faktiskt få upp gardinstänger...hum, så mycket som man ibland orkade på en dag.

Stor varm kram till er alla som har varit gulliga och tittat in till mig, jag tror att ni förstår hur mycket ni betyder för mig.

Ann