söndag 7 september 2008

Mina tankar kring bloggandet & hål i väggen, del II

Hej säger jag lite trevande.....ja, en del av er undrar säkert varför jag varit borta så länge från bloggen och ja, jag fick nog som författarna brukar kalla det "skrivkramp". I mitt fall kanske jag skall säga "inspirationskramp". Efter mitt senaste inlägg tog min energi totalt slut. Jag försöker att ge mig den tiden jag behöver för att finna tillbaka till mig själv och min energi...jag vill inte analysera det för mycket....men det finns givetvis ett par faktorer inblandade...vill ni veta?

Jo, en mycket glädjande sådan är att jag numera är gravid. Jippi!!! säger jag för det har faktiskt inte varit så lätt den här gången. Det hade varit kul att höra från er andra om era erfarenheter, berätta gärna!

Vad jag har hört så har varje kvinna i snitt två missfall. Jag har haft tre missfall och har därför denna gång nästan inte vågat tala om det (har liksom inte velat tro på det själv). Det har ju funnits där hela tiden, har känt att om jag berättar så händer det någonting. När jag då äntligen passerade de kritiska 13 veckorna, började det kännas bättre och nu börjar tron på det lilla livet som växer inom mig bli starkare för var dag som går. Jag har nu gått 4 månader och ett efterlängtat ultraljud kommer upp om en vecka. Eftersom jag dessutom började jobba för ett tag sedan, har jag varit hiskeligt trött på kvällarna....ja, det kanske är en förklaring till varför jag har varit så ofokuserad de senaste månaderna.

Dessutom gick Peters pappa bort väldigt hastigt för ett tag sedan och det har också tagit på krafterna, man sorgearbetar ju faktiskt lite varje dag och sitter och pratar om hans oväntade död.


Må du nu få sova bland änglar svärfar,
Elliot ser ofta upp mot stjärnorna och säger,
att där uppe är farfar
.
Må din fortsatta resa bli vacker.


Sedan har jag också tagit mig en lång funderare på om jag skall fortsätta med bloggandet. Jag älskar verkligen den fina vänskap jag fått med flera av er och älskar alla fina kommentarer jag får MEN jag funderar över om jag skall lägga all den tid bloggen faktiskt tar. Vet inte hur ni andra känner, men jag får oerhört dåligt samvete om jag inte svarar på alla fina kommentarer jag får och som många av er vet så tar det MYCKET tid att besvara allt. Jag tror inte att jag vill sluta blogga men jag kommer medvetet att dra ner på tempot ett tag. Dessutom har jag också bestämt, att från och med nu kommer jag inte att lägga så mycket tid på att svara på alla kommentarer. Hoppas ni kommer att ha överseende med detta men för att jag överhuvudtaget skall känna att jag orkar fortsätta att blogga, så måste jag vara lite "drastisk". Detta är en sak som tyngt mig länge...

Även om jag inte bloggat på ett tag så har vi faktiskt hunnit med lite pyssel här hemma. Peter har bl.a. visat våra två nya "hål i väggen" - dels hålet/fönstret mellan köket och matsalen, dels det nya fönstret i matsalen. Han har ju faktiskt avvaktat med att visa öppningen mellan kök och matsal för att jag skull hinna pyssla till det på mitt vis och dessutom komplettera med ett par hyllor jämte fönstret. De har nu äntligen fått sin plats och här kommer nu bilder på detta:

Ja, nu är det klart. Jag är sååå glad att vi faktiskt gjorde fönstret öppningsbart. Det tog ett tag innan vi (hihi...det var faktiskt en av mina snilleblixtar) fick kläm på hur vi skulle få till det. Vi liksom byggde upp en extra vägg för att kunna skjuta fönstret där emellan. Supernöjd med resultatet....

Så här såg det ut innan....


Några närbilder på det nya....

Dessa konsoler med hyllor har tagit sin tid att få upp....lite för att Peter faktiskt har gjort dem själv...tycker han är superduktig, är riktigt nöjd med dem. Vi använde våra hallkonsoler som modell och modiferade dem en aning.



Olivträdet har fått bo ute under sommaren, titta på bilden nedan!

Har ni sett....tre små söta oliver frodas på olivträdet....oj, vi får se hur länge de hänger med. Växten har ju faktiskt fått flytta in och här lyser inte solen lika starkt liksom....

Här ser ni att fönstret är öppningsbart, när vi nu sitter i matsalen och äter är det en härlig känsla att bara öppna fönstret och hämta in .... tja, säg brödet....

Jag kan lova er att det absolut inte kommer att ta två månader till nästa inlägg men när det kommer då tänker jag visa fönstret och lite mer av matsalen. Dock så är vi inte riktigt klara därinne....eftersom min inspiration inte varit på topp så är det nästan en kraftansträngning att faktiskt få upp gardinstänger...hum, så mycket som man ibland orkade på en dag.

Stor varm kram till er alla som har varit gulliga och tittat in till mig, jag tror att ni förstår hur mycket ni betyder för mig.

Ann

40 kommentarer:

Peters Projekt sa...

Hej sötnos!

Vad härligt att se dig via bloggen igen! Härligt till vardags också naturligtvis men det ger liksom en extra dimension att läsa dina ord och se dina fina bilder på nätet. Som alltid är det lika spännande att få se vårt hem genom ditt kameraöga och inte minst efter ditt piffande & puffande. Andra vinklar och perspektiv än de jag själv noterar när jag passerar exempelvis vårt "hål i väggen".

Ja, ja, jag vet att det blir lite klubben för inbördes och dessutom helt subjektivt men, men . . .

Natti, natti, vi ses imorgon! Vill du ha kaffe eller te förresten? Idag lovar jag att fixa frukosten ;)

Din Peter :P

Solsjö - Under en vind sa...

Stort grattis till väntande bebisen!!!:)

Du är inte själv om dina tankar med bloggandet och kommentarerna...det dyker ju upp nya bloggar hela tiden...har diskuterat detta ganska mycket med flera andra bloggare....
Man måste tänka på sig själv, bloggandet får inte vara ett krav...

Ha en bra dag! Kram!

Malin sa...

Grattis till bebisväntandet!!!

Det är bra att man tänker på sig själv i första hand, bloggen får aldrig vara ett krav, det ska vara skoj!!!
Nåt som är skoj är att läsa din blogg och jag blev superglad att se ett inlägg idag, har kikat in med jämna mellanrum..trots att jag har dig på bloggkoll =)
Vilka fantastiska hyllor. Liknar de jag såg på Grandmas i Gbg, kanonfina!!!
Ett helt annat hem med fönster!!!
Underbart fint!!!

Ha det gott!

Anonym sa...

Hördu, en blogg ska vara roligt och inte jobbigt! du behöver inte alls svara på alla kommentarer!

Eller så kan du göra som jag: för att spara tid brukar jag svara på det som behövs I bloggen. Och en allmän hälsning till resten. Det går mycket fortare än att springa runt och svara. Vi som läser kommer ju hit ändå. :) Och så slipper du ha dåligt samvete för att du inte svarar.

Lilla huset på prärien sa...

Jag sitter här och ler åt din mans kommentar ovan. Vilken gullig kille!!

Var faktiskt in här och tittade efter ett nytt inlägg häromdagen därför blev jag så glad när jag såg att det nu hade kommit ett. Jag pratade med någon annan också om det här med kommenterandet och jag tycker bara man ska kommentera där man känner att man vill kommentera. Kanske en extra bra/lång kommentar eller man vill svara på någonting särskilt. Det är kanske bara jag som gör så? Inte svarar jag på alla i allafall...

Din blogg är så mysig så det vore ju så synd att sluta. Kanske känner du dig extra trött just nu men orken kommer tillbaka så småningom. Dessutom är detta ett härligt forum sen när du är mammaledig - tro mig jag vet ;)

Lycka till!!!

Kram Jenny

Karin Krut sa...

Hej Ann!
Jag vill börja med att gratulera så mycket till det lilla livet :) Jag har nyligen hittat hit och väntat med spänning på ditt inlägg medan jag dammsugit hela bloggen :)

Jag har bloggat i runda slängar ett år och det tar mycket tid att svara och kommentera och ibland känns det som om bloggen blir ett måste. Nu bloggar jag ju inte för någon annan än mig själv och det får man påminna sig om ibland. Jag har kommit överrens med mig själv om att det inte ska få vara betungande. Är jag trött så bloggar jag inte på ett tag tills energin kommer tillbaka utan bara surfar runt och insuper inspiration. Orkar jag inte kommentera och svara så gör jag inte det för det är så mycket roligare att blogga om man inte låter det bli ett måste och bloggen blir så mycket roligare att läsa även fast en del inlägg dröjer :) Jag vill gärna tro att dom som tycker om mig och min blogg har lite tålamod. Dom flesta har ju hem, jobb, barn och gud vet allt så dom flesta är förstående och mycket förlåtande :)

Jag tycker att det skulle vara synd om du lägger ner din blogg för den är väldigt vacker och det är roligt att få följa dig och Peter på varsit håll :) Se bara till att blogga på dina egna villkor så blir det roligare och inte så måste och jobbigt :)
Ha en jätteskön vecka
Kram Karin

Annika sa...

Hej! Ann
Vill börja med att hälsa dig välkommen tillbaka och grattis till det lilla livet som växer i dig:) Trist och sorgsamt med att Peters pappa gått bort:( Många stora saker som välver om i kropp och själ.
Precis som du säger tar bloggandet mycket tid, är själv ute ungefär en gång i veckan med inlägg, men känner hela tiden att jag borde vara ute oftare med inlägg.. men det gäller då att fundera över varför och för vem man bloggar....
Bloggar som till exempel din, ger en massa energi, inspiration och näring till den ibland trista vardagen.. så det är svårt att sluta att vara en del av den...Men att göra som du nu gjort med att sätta gränser för vad man vill och orkar är bra tror jag.
Ha en bra vecka. Återigen grattis
Kram Annika
Ps det vart superfint i köket och vilken bra ide det där med öppningsbara fönstret...

Annika sa...

Åhhhh välkommen tillbaks!!!! har varit inne o kollat med jämna mellanrum efter ett nytt härligt inlägg från Dig... Grattis!!!! vad härligt att vara gravid.... Ett tidigt vårbarn....perfekt.... har själv 2 i mars o det var kanon.... Att det tar tid att blogga har jag märkt... o svara vill man ju.... men känns det mycket kan man ju skriva ett litet gemensamt svar i nästa inlägg???? Jag tror nog att de flesta förstår om man inte hinner riktigt med ibland.... Jag tycker i vart fall att det var kanonroligt att höra från Dig igen o ta det nu med ro o känn ingen press för vi väntar sååå gärna..... Ha det gôtt...från ett regningt o grått Värmland o Annika

Willewira sa...

Goaste Ann!

Ett stort grattis till er lilla/-e bebis som är på väg!!
Visst är det så att vi ofta tar så mycket för givet och att allt inte alltid går som man själv tänkt sig. Desto roligare när det väl blir en realitet, något verkligt som ska hända!
Gissar att Elliot börjar bli lite nyfiken på den lilla magen???

Som sagt, livet blir inte alltid som man tänkt sig och med "halvskruttiga" föräldrar så blir man varse om att livet är förgängligt. Man skulle vilja kunna förbereda sig för döden, men jag tror att sorgen är lika stor hur den än kommer. Jag känner med er från djupet av mitt hjärta - det är alltid svårt att mista dem man tycker om.

Jag vet att jag berömt maken din för jobbet med fönstret. Det är verkligen jättefint! Det blev så öppet och ljust i hörnet.
Överskåp till alla ära (de ger ju lite plats för porslinet), men de stjäl verkligen rymd i rummet.

När det kommer till bloggandet så har jag full förståelse för dina tankar. Hade själv en period i våras då allt blev för mycket. Detta är ju också en del av livet. Allt kan inte gå på räls jämt.
Så ta dig den tid du har till bloggandet. Inte mer. Blir det ett krav så blir det inte roligt och det ska det ju vara, eller hur? ;)

Sköt om dig och lilla familjen!
Många kramar Willewira

Hem och Lycka sa...

Men du, stort GRATTIS till den kommande bebisen! Vad roligt, speciellt när ni haft det så tufft med missfall. Jag vet hur det är att längta och vänta, vi har varit gifta i fyra år så en bebis är hett efterlängtad här också.

Jag säger som nån annan, numera svarar jag i "klump" - dvs tackar för allas kommentarer och svarar bara särskilt om det är nån som frågar nåt. Försök att inte känna några måsten, det är du som sätter villkoren, det är din blogg, du gör som du vill!

Fönstret blev verkligen pricken över iet, jättevackert och så praktiskt! kram

lottens vita och gröna sa...

ohhhhhhhh där är du, som jag skanat dig, syster yster, och jag tänkte för ett tag sen...mmmm jag hade rätt, lilla goa gumman så ljuvligt med en liten bebbe, jag glädjs med dig och peter och elliot, så nu ska underverket beskådas, såååå mycket spännande och tröttigt du har framför dig, precis när du ska ha din gludklimp så börjar jag jobba igen...nedrans, jag vill så gärna nån gång träffa dig, men nu ska du börja kolla innåt och inte vara så uttåtriktad, det här med bloggen har jag i vågor fått likadana känslor som du, man kan inte hålla på och kommentera till höger och vänster, vad händer om man inte gör det...ingenting! men jag känner otroligt dåligt samvete till att inte vara runt och hälsa på allt, har tagit bort bloggkoll på typ alla...inte dig, hihi!när datorn kraschade i två veckor hade jag 400 mejl, det är ju äckligt!!!!njut nu av din lilla bulle, graviditeten är ju helt obeskrivligt märkligt härlig! menar verkligen goa ann att du är speciell, du har en alldeles egen plats i mitt bloggarhjärta, maila 8(lotten@rudu.se) om du vill/orkar vi hörs när vi hörs största pussrgnet till dig lilla gumsan!lotten

lottens vita och gröna sa...

guuu vilket långt inlägg jag gjort, sorry, måste bara säga en sak till...älskar dina bilder!

My Lovely Things sa...

hej Vännen!!
åh vad kul att höra frånd ig..

jag är så glad att din graviditet går så bra..
Ja vi pratade ju om det i våras när vi träffades..Jag har verkligen hållt tummarna för er!!Så glad för er skull!!

Så otroligt fint med fönstret i köket..Verkligen så vackert och ett sånt trevligt ljusinsläpp..

Jag tycker att du har helt sunda tankar ang bloggen..

jag bloggar bara när det finns lust..

Vore så kul att träffas om du kan..

ha det så bra..

kram anna

Unknown sa...

Åh va kul att höra från dig!! jag har längtat efter dig.

Så underbart roligt att ni ska ha barn!! Jag har haft turen att inte få missfall och har blivit gravid snabbt bägge gångerna. Jag är jättetacksam för det.

Känner lite som du med bloggeriet, det tar mycket tid, får ågren när jag har 2 kommentarer ibland, får lite prestationsångest med emellanåt. MEN jag har bestämt mig för att det är jag som har kontrollen och att bloggandet faktiskt ska vara som en slags dagbok och glädjeämne i livet!

Alla goa tjejer o kille man träffar är ju bara så kul och gör mig så glad.

Ha det gott Ann o hälsa till Peter och till Storebror! kram Pia

Anonym sa...

Grattis till bäbis! Har själv haft oerhörd tur med graviditeter, men har närstående som inte haft det lika lätt. Önskar er all lycka med magen och stora killen med förstås. Och gör så mycket du vill och orkar med bloggen, det finns inga måsten utan man gör så mycket man vill och tycker är kul.

Viveka i Bläckhornet sa...

Hej och välkommen tillbaka.Jag förstår dig helt och fullt.Att vara gravid ,och oroa sig dessutom tar nog med energi.Men vad roligt att allt gått bra hittils.Jag har själv fött 4 barn och haft ett missfall.Jag minns oron för graviditet nr 3 och 4 men allt gick väl.Ta dig tid och gläds åt det växande livet - vi som älskar din blogg väntar ändå tålmodigt även om inläggen blir glesa och kommentarerna få:)-Du vet ju vad som sägs - den som väntar på något gott...
Det här är min första kommentar till dig för jag är alldeles ny med egen blogg men har tassat runt bland era ett halvår.Och jag är allt utom datahaj å allt tar sån förbaskat tid när jag skriver...
Men den glädje och inpiration ni gett mig är enorm.Va kul att din man också delar ditt intresse...det är värt mycket!
kram och lycka till Viveka

Lina sa...

Stort Grattis!

Ja det här med bloggandet! Det är en saga för sig själv! Bloggandet får inte bli ett tvång, det får heller inte bli att man måste göra, måste köpa för att blogga. Tyvärr blir det nog så för många! JAg har inte så många kommentarer alltid, men är heller inte så duktig på att kommentera. Håller det på en lagom nivå tycker jag! Men utan bloggen hade man ju inte lärt känna så många likasinnade och trevliga människor! Ha en underbar vecka och ta hand om er!

me and alice sa...

Hej Ann!
Åh, vad roligt med en liten till!!! Jag glädjer mig så med er!
Vad fint det blev med fönstret! Rent utsagt ursnyggt!!! Vad ni kan alltså!
Inte behöver du orora dig för att skriva kommentarer. Själv har jag varit urdålig på att svara på kommentarer. Speciellt nu under sommaren. Tiden har helt enkelt inte funnits och så har jag prioriterat familjen framför bloggandet såklart! Det är så det ska vara tycker jag. Kravlöst och när lusten faller på...
Ha det så gott och njut av den växande magen!!!
kram Susanne

Dalatorpet sa...

Jag tror att när man kommer upp i så många besökare per dag som du har så hinner man inte med alla kommentarer!! Bara att inse och alla som kommenterar borde själv inse att det omöjligt går att svara på alla kommentarer... :-)

Annas skattkammare sa...

Men vad glad jag blir för er skull, grattis!
Förstår precis det su skriver om bloggandet, jag känner lite likadant just nu, det är mycket i livet just nu! Så jag har tagit en liten paus tills lusten och inspirationen hittar tillbaka. Man ska ju inte känna att bloggandet blir ett tvång, utan att det är roligt! Och jag tar iallafall inte illa upp när jag inte får svar på kommentarer, det förstår jag att alla inte hinner.. jag tycker bara det är så roligt att kika in till alla, hämta inspiration och skriva några rader. Som vanligt blir jag alldeles till mig när jag ser ert fina kök, det är helt fantastiskt fint! =) Ta hand om dig nu Ann! Kram /Anna

Brunkullan sa...

Först! Grattis till er båda för att ni ska få en liten bebis:) Jätteroligt när ni väntat så länge!

Och köket! Vilken dröm!
Måste visa sambon:)

Susanne

Tidsmästarinnan sa...

Stor och varm grattiskram till er hela familjen till den lille broren eller systern som är på väg!!

Ta det lugnt med bloggen, vi finns här och kikar in till dig ändå. det vore jättesynd om du skulle sluta så jag hoppas du finns kvar i bloggvärlden framöver!!

Kram på dig och hälsa maken!
Susanne

Anonym sa...

Åh, GRATTIS! Vad härligt med ett barn till. Jag blir riktigt avundsjuk när jag tänker på att du ska få vara med om en förlossning. Jag har två barn och var inte särdeles förtjust i att vara gravid men själva förlossningarna var så härliga och häftiga att jag helt ärligt gärna gör om dem. Den där känslan av att kroppen vet precis vad den ska göra och slår på autopiloten som ligger nedärvd sedan miljoner år. Och kraften i krystvärkarna. Och känslan när barnet slinker ut genom kroppen... Det är helt enkelt fantastiskt!

Jag beklagar de sorger du drabbats av, både med svärfars bortgång och missfallen.
Jag har aldrig drabbats av missfall, tack och lov, men min svåger och svägerska hade ganska många missfall innan de äntligen blev med barn. Av barnmorskan fick hon rådet att äta folsyra och det gjorde att hon kunde behålla fostret. Nu har de en fin, snart ettårig liten gosse.

Det är ju självklart att du varit trött och inspirationstom med tanke på både graviditeten och sorgerna. Försök vara förståndig och vila en hel del även när krafterna återvänder. Det är jag själv urkass på, men det skadar ju inte att uppmana andra ;-)

Jag tycker såklart att du ska fortsätta blogga, i den takt du själv orkar och vill och har lust till. Bestäm inte hur ofta du ska lägga in några inlägg och strunta i att organisera upp ditt bloggande utan låt bloggen leva sitt eget liv men i din takt. Om du skriver nya inlägg en gång om dagen eller en gång om året spelar ingen roll, så länge du skriver om det som intresserar dej. Det du går igång på blir också intressant för oss som läser.
Allt är normalt. De bloggar jag brukar läsa varierar inläggstakten mellan flera gånger om dagen till varannan månad ungefär.

Och strunta för i all sin dar med att svara på kommentarerna. Jag gör det inte. På min konstiga blogg kan man inte ens klicka på namnet på den som kommenterat för att komma till henne/honom så jag brukar strunta i det. Visserligen får jag inte så mycket kommentarer så jag skulle säkert orka svara, men jag tycker det är roligare att hoppa runt hos mina favoritbloggare och läsa vad de skriver och kommentera där. Det är ju oftast de som kommenterar hos mig också, och ett evinnerligt tackande kan man inte ägna sig åt. Om du tackar för en kommentar med en kommentar så borde ju rimligen den som fått den kommentaren i så fall också tacka dej och sedan blir det rena inaveln ;-)

Så fint du fått i fönstret i köket och framförallt vilka vackra konsoller. Mycket välarbetade.

Jag märker att din ambitionsnivå ligger betydligt högre än min när det gäller att få fint hemma. Om du inte fått upp gardinstänger så kan jag ju avslöja att jag inte ens satt upp gardiner i alla fönster i vårt hus. Och det var 4½ år sedan vi flyttade in.

Nu har jag skrivit massor, för jag gillar dej och blir alltid så glad när jag går in på din sida och ser allt fint du gör och läser om ditt liv.

Och nu räknar jag stenhårt med att du inte skriver något tack hos mig ;-)

Majas mammelucker sa...

Hej Ann kul att du är tillbaka...
och ett stort GRATTIS till er båda..vad spännande med ett litet liv i magen...och jag får beklaga till dig och Peter för hans fars borgång..tråkigt..men livets gång...Du gör helt rätt som tar det lite lugnt och trappar ner man ska lyssna på sitt inre..och känn inte att någon blir ledsen för att du inte svarar alla..man kan inte räcka till åt alla..du svarar dom som du känner för just då..lova att vara försiktig och att du är rädd om dig..
Sköt om er alla!!!
Kramar Maria

Liza i pepparkakshuset sa...

Grattis till den väntande bebisen, det kommer säkert gå bra! Förstår vad jobbigt du måste haft det...

Tänk på dig själv, bloggandet får inte vara ett krav. Det viktigaste är att man själv mår bra.

Ha en bra dag!
Kram Liza

Elzie sa...

Vad roligt. Jag hoppas att det går riktigt bra den här gången. Ta det bara lugnt och gör det du själv känner för.
Hoppas du får en bra kväll.
Kram Elzie

Anonym sa...

Hej!
Vad glad jag blev av din fina blogg, Så vacker, så fin och ljus fastän sorglig med svärfars bortgång och dina missfall! Själv har jag haft flera missfall efter mitt äldsta barn och trodde nog ibland att vi fick vara tacksamma o nöjda med henne, vår prinsessa..Men idag har vi även två grabbar. Barn mellan gymnasie och förskola, högt tempo jag lovar..Önskar er allt gott och lycka till!Kram Karin:)

Marie sa...

Hej goa Ann!

Är så glad att du och lilla bebisen mår bra, har tänkt massor på er! Förstår om du har kännt dig trött nu när du både är gravid och har börjat att jobba. Jag är helt slut av att "bara" ha börjat att jobba igen, hihi. Så tragiskt med Peters pappa också, tänk så snabbt livet kan förändras. Elsa brukar fråga mig vad jag tror att morfar (min pappa) gör där uppe på molnet hela dagarna. Tycker det är så gulligt, barn är fantastiska!

Tycker du gör helt rätt som drar ner på både bloggande och kommenterande, man ska ju bara göra sånt som känns bra för en. Och visst är det så att man får väldans dåligt samvete när man inte svarar alla, jag försöker dock strunta i det nuförtiden. Det är verkligen helt omöjligt och det finns ju annat som är viktigare här i livet än bloggen! Jag kommenterar lite här och där när jag känner för det, och ibland kommenterar jag inte alls.

Så fint det blev med erat infällda fönster, ni måste vara jättenöjda!

Ta hand om dig Ann och så kanske vi kan höras via mail framöver!

Kramar Marie

Millas hem sa...

Hej!
Jag har kikat in ofta och undrat lite! Blev så glad när du hade skrivit något! (fast jag inte ens känner dig) :)

Vad roligt med tillökning och att allt känns bra! Grattis till er!

Jättefint med fönstret och konsollerna din man gjort...himla fina bilder allihop!
Att svara på alla kommentarer alltid, kan ingen ha tid med. Om man inte hade "jobbat" med bloggen på heltid förstås...men knappt då!
Det finns saker som måste prioriteras...tex en mage som växer! :) Ta väl hand om dig!
Kramar Camilla

Golden&Vitt sa...

Grattis grattis till en bebbis i magen din.Det är verkligen livets lycka :) Jag själv väntar med spänning på en bebbis om 12 veckor...jag ska bli mormor!!Livets efterätt som dom flesta säger om barnbarn.
Jag har varit in måånga gånger och läst i din blogg fast jag inte gett mig till känna, hinner inte kommentera i bloggarna och förstår att det gäller inte bara mig :)
Tack för inspiration och du har jätte fint hemma.Fönstret är ju bara för underbart i köket.
Ha en bra helg/ Annika från Haparanda

Anonym sa...

Hej! Hej läser regelbundet (3-4 ggr/v) "vita" bloggar och du tillhör absolut en av mina favoriter. Beundrar så många av er bloggare därute för er ork och hur duktiga ni är. Men jag tillåter mig aldrig att känna press själv för att jag inte producerar eller lägger ut mina alster på en blogg. Har redan konstaterat att jag just nu inte har tid eller inte vill starta något som inte skulle vara som jag vill ha det...Överlåter detta till er andra som kan, orkar och/eller vill. Jag går in och ut på bloggarna och lämnar sällan hälsningar. Däremot känner jag hela tiden stor tacksamhet till er för att ni lämnar ut era tips, inrednings- och "leta fynd"-inspiration. Hoppas att min goda energi strömmar till er genom cyberspacen istället. Jag känner inga krav att behöva lämna hälsningar utan gör det när jag känner för det. Och då passar jag oftast på att hälsa till er alla, ingen nämnd-ingen glömd. Det borde fungera likadant för er bloggare... ni ska bara göra detta för att ni tycker att det är roligt och för att ni vill, inte för att andra kan tänkas förvänta sig detta av er. Jag känner mig aldrig sur eller besviken för att någon bloggare tagit paus eller dröjer med nya inlägg. Undrar bara ibland om ni har det bra, eller om ni har nåt skoj på gång... för det känns ibland som om man känner er eftersom man varit runt hemma hos så många och fått delat vardagens slit och mödor, och de många fina stunder som ni beskriver tillsammans med nära och kära. Och känna igen sig i loppisnerver och glädjen över fynd och förnöjda känslor när man avslutat ett projekt. Ibland tycker jag själv att jag har udda glädjeämnen i mitt liv men med er känner jag gemenskap för ni är likadana, verkar det som. Så min hälsning till dig får bli att du inte får slita ut dig eller förlora inspirationen för oss läsares skull...det är vi som ska vara tacksamma för det vi får.

Och till det andra ämnet i inlägget... visste ganska tidigt i mitt liv att barnalstrandet inte skulle vara en självklarhet för mig. Det dröjde ett par år för oss att bli gravida och detta barn förlorade vi. Sedan tog vi lite hjälp och fick 2 barn med 2½ års mellanrum. Sedan efter 7 år; med hjälp av stressigt leverne, nästan ingen tid och ork för "romantik" och P-piller (åt dem för att hålla ordning på den biologiska cykeln)blev vi gravida igen. Mkt chockerande och kanske inte så lägligt men superroligt och så tacksam gåva av livet, ödet, Gud eller vad som....En påminnelse för resten av livet att man aldrig ska säga aldrig, och att det finns så mycket som man inte vet något om. Många kära hälsningar och grattisönskningar till dig, och även din man, vars blogg jag också läser och som jag använder på ett lite klurigt sätt...När jag hittar saker i bloggar som jag också vill ha gjort hemma funkar det inte att visa dem för min man (=min snickare). Men om jag visar vad era händiga män åstadkommer... då ni!! (Ursäkt framföres omedelbart till er tjejer som är så duktiga med hammare och såg, ni vet vilka ni är!!)Detta blev en otäckt lång kommentar. MVH Nellie

Betonggården sa...

Hej, du söta!
Grattis till det lilla pyret!! Gud, vad roligt! Hoppas att du får må MINST lika bra som jag gjorde! Själv hade jag det oförskämt lätt under både graviditet och förlossning. Så bra att jag nästan får skämmas... Jag sov mellan värkarna och P läste sporten. Fort gick det och jag hade inte ens ont... (Förutom amningen - det var däremot den absolut värsta tiden i hela mitt liv kan jag säga... - så var allt som ett "skolexempel".)

Som vanligt visar du så fina bilder från ert vackra hem!
Här är det panel- och fönsterbyte som gäller. Dyrt, mkt jobb och tid tar det - men vad bra det blir! :)

Hoppas er sommar bjudit på bättre väder än vår. (Tveksamt, då det verkar regnat störtfloder i hela Sverige, men ändå. :)

Många kramar!

Anonym sa...

Hej, vad fint ni har det. Ramlade in på din sida p.g.a. jag letade altanbyggen på nätet. Kom då in på Peters projekts sida. Kände igen huset väldigt väl. Lustigt, har gått förbi många gånger. Världen är liten. Jag har också en blogg ifall du vill titta in.

/Marie

Evelina sa...

Ett stort grattis!!!!!!!!

Mysig blogg du har =)

/Evelina

hemtrevnad marie sa...

Grattis till er båda och det kommande lilla knytet!!
Så roligt att du är tillbaka , och jag förstår verkligen om du inte orkat med bloggandet!!
Det ska ju inte vara någon press...utan göras för att det är roligt, och att man får och ger (förhoppningsvis) inspiration!
Ta det i din egen takt...men jag är väldigt glad att du är tillbaka!!
Hålet i väggen är såå himla fint, än en gång har ni lyckats på ett alldeles utökt sätt!
Sköt om er nu!!
KRAM!

♥ Pia... sa...

Hej Ann..Och stort grattis..hoppas innerligt att allt är väl med er...så vakert och fint det var hos er..duktig karl oxå:)..bloggandet tar på krafter..jag tar det lite lugnt emellanåt..hinner inte med tillvaron alls..fast jag har inga småbrn..men det är mycket man vill göra mer än sitta vid darton..nu har ju bloggen beriktat mitt lkiv otroligt mycket..så jag fortsätter ett tag till..fast kanske inte lika mycket och att man inte hinner svara kommetarerna..kram och sköt om dej och bebben nu..PIA

Sara sa...

Halloj, blir rörd när jag läser dina ord. Förstår precis hur du känner - kanske alltför väl!

Tycker inte att du behöver ha dåligt samvete för att du inte svarar på alla kommentarer (denna inräknad). Utan läs kommentarerna och är det någon speciell som "fastnar" ta vid där... så gör jag.

Bloggen är DIN och DU bestämmer här vad som gäller!

Lycka till med ALLT!! "Hålet" är jättefint :)

Anonym sa...

Vill bara kika in och titta på dina mjuka fina bilder!

Lilla Blanka sa...

Hej Ann!

Smiter runt lite bland bloggarna nu emellan "packningen" :)

Fick ett par bra av din gode make idag, så nu är min blogg lite piffigare :)

Vi ses i morron!!!
Kram
Mia

Lo sa...

Hej!
Jag tycker mycket om erat kök !
Och hyllorna med konsollerna är mycket fina. Tack för en fin blogg. Jag har länkat till både din och din mans bloggar på min sida.
Ha det gott!
/Lo