Det blev en liten kille!

Jaja, nu är han ju inte så liten men i alla fall . . .

Pappa Peter gör här ett litet inhopp som gästbloggare då Ann har lite annat att pyssla med just nu. Här kan man verkligen prata om ett långtidsprojekt, som inleddes för ca. 9 månader sedan och inte på något sätt kan betraktas som avslutat. Perspektivet blir liksom ett annat jämfört med om vi pratar om att lägga in ett nytt golv eller måla om vårt nya sovrum ;) I övrigt blir inlägget precis som hos mig . . .

Mor & Barn sover fridfullt (skylt köpt hos Betty's)

Jag vill bara helt kort dela med mig av måndagens (2009-03-02) stora händesle. Bilderna får tala för sig själva. Allt har gått bra och vi är fortfarande kvar på BB. En kvinna som fött ett stort barn blir onekligen mer fysiskt påverkad än om barnet varit "normalstort" vid förlossningen. Lillprinsen vägde precis 600 gram mindre än Elliot vid födseln. Panodil och Voltaren ger dock avsedd lindring . . .

Nästan 5 kg vägde lillkillen vid födseln!

53 cm lång - 2 cm kortare än Elliot

Mor och barn mår bra!

Här finner du den officiella webbis-bilden. (sök på 2009-03-02 - Pappa Peter och Mamma Ann)

Vill också passa på att tacka svärmor och svärfar för de gångna veckornas "beredskapsläge". Ett stort TACK också till tvillingbror och H för deras hjälp när vi nu gått in i "skarpt läge". De tar storstilat hand om Elliot, Melvin & Sessan när Ann och jag tillsammans med lillen nu samlar oss på BB. Det känns väldigt bra att vi tre får möjlighet, att uppehålla oss i den lilla bubbla det faktiskt upplevs som, när vi så där försiktigt och smått trevande lär känna varandra i vårt lilla rum på BB. Pga RS-virus i stora världen, har våra nära och kära än så länge endast fått ta del av lillen via MMS-bilder och filmer. Elliot längtar efter sin lillebror och vi längtar efter honom . . .

Varma kramar från Ann & Peter